Sverige är ett av de sämsta länderna inom EU på att integrera asylinvandrare på arbetsmarknaden.– skriver nationalekonom Alexander Nilson i sin artikel i Svenska Dagbladet
Trots detta har vi en asylinvandring som är mycket högre än i jämförbara länder. Dessa båda fakta gör att utanförskapet växer. Något behöver förändras, men dessförinnan vore det välgörande med en saklig diskussion om huvudproblemen. Det har vi inte. Det vi har är tystnad, populistiska inlägg och andra som duckar för problemen.
Personligen möter jag denna verklighet varje vecka. Jag är en av många volontärer som tränar invandrare i svenska genom Röda Korsets verksamhet. Det är en mycket meningsfull verksamhet. De som invandrat behöver stöd. Den verklighet de möter på svensk arbetsmarknad är tuff. Många har förgäves sökt arbete under lång tid med en dålig svenska som en svår belastning.
Att alltför få asylinvandrare får jobb beror i normalfallet varken på att de skulle vara slöa eller att de skulle sakna ambitioner. De allra flesta jag träffat är ambitiösa och motiverade, men många saknar den kompetens som krävs i dag på svensk arbetsmarknad. Talar du dålig svenska och saknar gymnasieutbildning eller motsvarande återstår oftast endast okvalificerade jobb med låg lön. Sådana jobb finns, men de är få, mycket få. Efter decennier av låglönesatsningar och rationaliseringar inom svenskt näringsliv har vi internationellt sett en mycket låg andel låglönejobb kvar.
Utöver språket är en svag utbildning ofta ett problem. Bland inrikes födda hade 11 procent endast förgymnasial utbildning eller okänd utbildning 2014. Motsvarande siffra för utrikes födda var 26 procent. För närvarande domineras dock asylinvandringen av flyktingar från Syrien, Eritrea och Somalia. För dessa grupper ligger motsvarande andelar väsentligt högre; mellan 41 och 62 procent. Möjligheterna för dem att få ett arbete i Sverige är därför liten. Arbetsförmedlingen konstaterade också nyligen att nästan hälften av de utrikesfödda med högst förgymnasial utbildning saknade arbete också efter 20 år! Resultatet lär därför bli arbetslöshet och utanförskap för många.
Nu hävdar regeringen att integrationen ska bli bättre. Det mest sannolika är emellertid att den kommer att försämras. Jag har tre huvudskäl för denna bedömning. För det första har asylinvandringen ökat kraftigt och det är naturligtvis svårare att integrera väsentligt fler än färre. För det andra förändras den svenska arbetsmarknaden och olika it-lösningar ersätter i snabb takt enklare jobb. En asylinvandrare med bristfällig utbildning får därmed allt färre jobb att söka. För det tredje tyder det allra mesta på att utbildningsnivån hos de som i dag söker asyl är lägre än hos de som kommit tidigare.
Historiskt har Sverige berikats och gynnats av invandringen. Sysselsättningen bland dem som invandrade var också länge högre än bland de inrikes födda. Den situationen har vi emellertid nu inte haft på mer än ett decennium.
De effekter som uppstår i dag är i stället att inkomstskillnaderna ökar. Allt fler asylinvandrare misslyckas med att få arbete och tvingas leva på olika typer av bidrag. Även om dessa ersättningar nu höjs något är effekten uppenbar. Vi får allt fler fattiga familjer. En snarlik effekt är att utanförskapet ökar. Detta riskerar att öka spänningarna i samhället med svåröverskådliga konsekvenser. En tredje huvudeffekt är att samhällets kostnader kopplade till asylinvandringen ökar. Dessa problem försvinner inte – de ökar år för år. Läs hela artikeln här >>>