Lucia

Ett helgon, årets längsta natt eller medeltida karnevaler. Dagens lucia som kommer vitklädd och med ljus i håret är en tradition med många rötter.

Att bli utsedd till exempelvis skolans lucia och få stå i centrum kan vara något många eftersträvar i dag. Men så har det inte alltid varit, berättar Lena Kättström Höök, intendent på Nordiska museet, som precis skrivit en bok om lucia och dess ursprung. På 1700-talet fanns luciatraditionen framförallt i västra Sverige och var väl utbredd på landsbygden.

– I det här finns lussebrudar som är en form av skämtbrud. Det är inte bara något som förekom kring lucia utan det fanns även pingstbrudar och midsommarbrudar. Man klädde ut någon till skämtbrud som man sedan skojade med. Lussebruden var ofta en kvinna som hade lite sämre rykte eller ett oäkta barn, det var inget som var särskilt roligt att bli utsedd till, säger Lena Kättström Höök.

Under den tiden användes den julianska kalendern och fram till mitten av 1700-talet inföll vintersolståndet – årets längsta natt – på lucia. Trots kalenderreformen 1753, som flyttade vintersolståndet till 21-22 december, betraktades lucianatten fortfarande vara årets längsta. I folktron ansågs den även vara årets farligaste natt.

– Här kommer det karnevaliska in, att man klär ut sig. Då var det väldigt mycket könsöverskridande, att männen klädde ut sig till kvinnor och vice versa, säger Lena Kättström Höök.

Dagens luciafirande härstammar även från herrgårdslucian i slutet av 1700-talet ­– en lucia som väckte herrskapet på herrgården den tidiga decembermorgonen. Den första kända herrgårdslucian med ljus i håret var en man, berättar Lena Kättström Höök .

– Det var en dräng i Skinnskatteberg som kom med ljus i håret och med vita kläder, med sig hade han en bålskål. Det här är alltså en väldigt mångfacetterad tradition, säger hon.

Manliga lucior var inte heller en ovanlig syn på 1800-talet. Då hade traditionen med luciafirande börjat sprida sig ut i landet, mycket tack vare studenter som åkte till de stora universitetsstäderna för att studera.

– Ofta tävlade man i studentnationerna om att ha den vackraste lucian. Eftersom det till en början inte fanns några kvinnliga studenter på universiteten var det alltid en man som var lucia, säger Lena Kättström Höök.

Redan på 1600-talet kan skolelever ha haft ett finger med i spelet till vad som är dagens luciafirande. Enligt Lena Kättström Höök klädde elever från katedralskolorna i städerna ut sig och gick runt och sjöng julsånger i samband med att de började sitt jullov den 13 december.

Det är först på mitten av 1900-talet som luciatågen börjar likna de vi kan se i dag. Men det dröjer fram till 70-80-talet innan lucia börjar bli accepterat i den protestantiska tron.

– Det var inte särskilt välkommet med katolska helgon i kyrkan, men då blev det även en vanlig syn i kyrkorna, där lucia skrider in med sitt följe. Det är allvarligt och högtidligt och långt ifrån den karnevaliska traditionen, säger Lena Kättström Höök.

Källa: Nordiska museet

Fakta om den historiska personen Lucia

Lucia är en historisk person. En ung kvinna som levde i staden Syracusa på Sicilien. Hennes familj var förmögen och redan som barn blev hon mycket påverkad av kristendomen.

Eftersom Lucia föddes på 280-talet var det inte enkelt att vara kristen, det var straffbart. Hon bestämde sig tidigt för att aldrig gifta sig och att ge bort allt hon ägde till de fattiga. Hon ville gå i kloster. Problemet var att hon var bortlovad till en man som inte var kristen. När hon gav bort sin stora hemgift angav han henne varefter hon blev avrättad med svärd, förmodligen år 304 då Diocletianus var kejsare i Rom.

Hon är bland annat skyddshelgon för blinda och synskadade.

Fakta om luciasången

Melodin är skriven av den italienske tonsättaren Teodoro Cottrau. Tre olika texter används, dels ”Natten går tunga fjät”, skriven av Arvid Rosén, 1928, ”Sankta Lucia, ljusklara hägring” skriven av Sigrid Elmblad 1924 och ”Ute är mörkt och kallt” skriven av Halldis Ljungqvist, 1958.

Förklaring av äldre ord i luciasången:
Fjät = steg, spår
Stuva = stuga
Förlät = lämna, lämnande