Heder

Vi på IIS kommit fram till att det behövdes en stödverksamhet mot hedersrelaterat våld och tvångsäktenskap, då både enskilda kvinnor, unga flickor  vittnade om att de var utsatta och behövde hjälp. De kvinnor med invandrarbakgrund som inte är integrerade i det svenska samhället, dvs t.ex. inte är ute på arbetsmarknaden och/eller inte kan tala svenska, visste inte var de skulle vända sig om de utsattes för hedersvåld eller annat förtryck.

Hedersförtrycket i Sverige blir allt värre och allt fler söker hjälp mot våldet som finns ute i landets förorter, rapporterar TT idag. I ett fall hade mannen stympat kvinnans ansikte genom att skära av näsan, läpparna och öronen.

Det är Glöm aldrig Pela och Fadime, Origo, ett resurscentrum mot hedersförtryck i Stockholm, samt olika myndigheter som alla vittnar om att fler och fler i Sverige söker hjälp mot hedersvåld.

Bara hos Origo är ökningen 50 procent sedan 2015.

Dessutom menar organisationerna att förtrycket har trappats upp och blivit hårdare i landets så kallade segregerade förorter.

– I vissa områden är förtrycket påtagligt. Ju fler landsmän i ett område, desto starkare påtryckningar är det att man lever enligt hedersnormerna och desto fler vakande ögon, säger Dilek Baladiz, enhetschef på Origo, till TT och påpekar att det troligen är mycket svårt för ungdomarna att leva under ständig övervakning av omgivningen.

Vad ökningen beror på rådet det delade meningar. En del menar att det bara beror på en ökad ”medvetenhet” bland människor.

Precis hur många som är drabbade av hedersförtryck är inte fullständigt klarlagt. Forskare vid Stockholms universitet menar dock att så många som

Bara i fjol mördades minst sex personer i Sverige i misstänkta hedersmord.

Och de ungdomar som inte kan leva fria liv här, räknas till över 100000.

Mordet på Fadime Sahindal, 26, skakade Sverige

Den 21 januari 2002 sköts hon till döds av sin far för att han ansåg att hon dragit skam över familjen, och vi fick på allvar upp ögonen för hedersrelaterat våld.

Men fortfarande mördas människor i hederns namn.

– Vi känner till sex fall från förra året, lågt räknat, där det finns en tydlig hederskontext, säger Mikael Thörn, expert på hedersrelaterat våld på länsstyrelsen Östergötland.

 

Missar hedersmotiv

Ett fall är den 16-åriga asylsökande flicka som hittades död i ett skogsparti Hökarängen i södra Stockholm, ett annat den 22-åriga kvinna som ströps av sin make på ett asylboende i Mariannelund.

De tär samtidigt inte ovanligt att polis och åklagare missar hedersmotiv, enligt advokat Elisabeth Massi Fritz som är specialiserad på hedersbrott.

– Vi har väldigt få personer med spetskompetens som kan hantera den här typen av komplexa brott på ett korrekt sätt, säger hon.

Konsekvenserna kan bli allvarliga.

– Inser man inte att det är ett hedersbrott lagför man kanske inte alla inblandade och offret får inte rätt hjälp med tanke på hotbilder som kan vara väldigt höga, säger Elisabeth Massi Fritz.

 

Stor ökning

Enligt de senaste beräkningarna lever över 100 000 ungdomar i Sverige med begränsningar, kontroll och i vissa fall hot och våld i hederns namn. Problematiken ökar, enligt Mikael Thörn.

– Majoriteten av kommunerna beskriver en stor ökning de senaste åren, säger han.

Även om kunskapen är större i dag jämfört med när Fadime dödades är den fortfarande för liten, anser Mikael Thörn.

– Den är också väldigt ojämnt fördelad mellan kommuner och myndigheter och det innebär att många inte får något stöd överhuvudtaget, säger han.

För att markera allvaret måste hedersbrotten föras in i lagstiftningen, anser Elisabeth Massi Fritz.

– Det är dags för Sverige att införa hedersbrott i vår brottsbalk och markera att det är stränga straff och utvisning som gäller, säger hon.

 

Ser över lagen

Barn, äldre- och jämställdhetsminister Åsa Regnér  framhåller att regeringen tagit till åtgärder.

– Iden nationella strategin, som omfattar 900 miljoner på fyra år, är hedersrelaterade frågor och uppdrag en prioriterad del. Där har både polisen, sjukvården och socialtjänsten i uppdrag att arbeta med de här frågorna och öka sin kunskap på olika sätt, säger hon.

Dessutom ska lagen om barnäktenskap ses över och regeringen vill också se över om hedersmotiv ska vara grund för straffskärpning.

Tjejer dog och försvann efter medlingsförsök

Stödboendet Linneamottagningen medlade med föräldrar efter att flickor utsatts för hedersvåld.

Resultatet: Flera tjejer blev bortgifta mot sin vilja, en är försvunnen och en mördad. Förhoppningen var att tjejerna skulle kunna återförenas med sina familjer. Därför startade Linneamottagningen projektet där de bjöd in familjerna för att medla efter att tjejerna utsatts för hedersvåld.

Men resultatet har blivit det rakt motsatta. Efter medlingen flyttade tjejerna hem igen. Sedan blev flera av dem bortgifta mot sin vilja, en är försvunnen och en är mördad.

SR: Om den här tjejen inte hade återvänt till sin familj, hade det här hänt då?

– I alla fall skulle hon inte ha blivit mördad. Då hade hon levt i dag, säger Azam Qarai, verksamhetschef på Linneamottagningen

SR: Men har ni lyckats med någon av familjerna?

– Nej det har vi inte, tyvärr. ”Föräldrarna ljög” Enligt radioprogrammet märkte föräldrarna att de bara behövde ljuga under medlingen – sedan kunde de få hem sin dotter och fortsätta som vanligt.

– Om man tänker på hur socialtjänsten jobbat traditionellt har det ju varit att man ska lösa konflikten så att den unga kan återförenas med familjen eller att familjen kan ha en okej relation med den unga. Och det menar vi snarast uppmuntrar föräldrarna till att vara oärliga, säger Pia Svedberg, socionom på Linnamottagningen, till SR.

Hon fortsätter: – De ser att om vi säger det som socialtjänsten eller den aktör som är inblandad vill höra, så kan vi få tillbaka vår dotter igen och vi kan upprätthålla det här hedersrelaterade systemet, de värderingarna. Stark kritik mot projektet Projektet får nu stark kritik. Enligt Astrid Schlytter, docent i socialt arbete vid Stockholms universitet, finns det inga bevis för att Linneamottagningens metod skulle fungera. Hon kommer nu att utreda metoderna genom ett arbete vid Göteborgs universitet.

– Många gånger är det här en billig och lättvindig väg att de flyttar hem igen och då kanske de blir bortgifta eller försvinner, säger hon. Och det är inte bara Linneamottagningen som försöker medla i motsvarande konflikter. Systemet växer och har spridits bland Sveriges kommuner, enligt SR. Linneamottagningen är nu självkritisk och varnar andra för att göra samma sak.

• Nu är det viktigt för mig att lyfta fram att vi måste vara väldigt försiktiga med de här ambitionerna, för vi riskerar ungdomarnas liv.
• Stark varning, säger Azam Qarai, verksamhetschef på Linnamottagningen,

Ahmed blev bortgift med sin kusin. Han vågade inte säga nej. ”De hade vapen, och jag var rädd för att bli dödad”, säger han.

Ahmed hade vuxit upp i en förort till Stockholm; familjen hade flyttat till Sverige när han bara var tre år gammal. Nu hade han följt med sina föräldrar till deras hemland, och den stora festen ägde rum i mammans hemstad i Irak.– Jag var kär i Amina, en turkisk kvinna som också bor i Stockholm. Hon är några år äldre än jag, och vi har aldrig varit tillsammans. Men det var henne jag gick och tänkte på när mamma plötsligt berättade att vi skulle resa till Irak över sommaren. Hon hade pratat med släkten om att jag borde gifta mig med hennes systerdotter Sara. ”Hon är jättesnäll, hon kommer att ta hand om dig!” sade hon till mig.Ahmed tänkte och tänkte. Han ville ogärna ta strid med sin mamma; hon hade alltid haft en stark ställning i släkten, och Ahmeds pappa stod på hennes sida.

– Mamma ville att familjen skulle bli större och att jag skulle gifta mig med en arabisk flicka – en oskuld, förstås. Jag hade aldrig fått bilda familj med en svensk tjej, för mina föräldrar tycker att flickor som har sex innan de gifter sig är dåliga flickor. Dessutom hade jag blivit mindre arab om jag hade gift mig med en svensk tjej, och mammas barnbarn hade blivit svenskar – det ville hon inte!

Ahmed följde med till Irak för att träffa sin kusin Sara. Väl där drogs han in i en strömvirvel av förväntningar.– Det bara rullade på, och jag var inte beredd. Efter tre veckor förlovade jag mig med Sara, jag vet inte riktigt varför … Mamma ville, alla ville – alla var på hennes sida, alla! Tre veckor senare, efter långa nätter av ångest och bleka dagar av längtan efter Amina, kom Ahmed fram till att han var tvungen att trotsa sin mamma och sin släkt.

– Jag sade att jag ångrade mig, att jag inte alls ville gifta mig med Sara. Jag trodde att jag kunde backa ut ur alltihop, och jag försökte snacka med hennes farbröder och hennes kusiner – men de trängde upp mig mot väggen och sade: ”För ditt eget bästa – gift dig med Sara!” Och du vet, i Irak kan de göra vad som helst! Det hade varit krig, de hade vapen och jag var rädd för att bli dödad. Ahmed vågade inte göra annat än gifta sig med sin kusin.

– Deras heder, som de säger, stod på spel. Sara skulle få dåligt rykte om jag sade nej när jag en gång hade sagt ja. Alla skulle undra vad det var för fel på henne, och skammen skulle smitta av sig på hela hennes familj.

Han funderade på att rymma och ta första bästa flygplan hem till Sverige. Men han var alldeles för skrämd för att göra något så upproriskt.

– Saras släktingar i Sverige skulle ändå ha fått tag i mig, och av dem kan man förvänta sig vad som helst. Ahmed gör sken av att vara glad och självsäker, men han har något ledset över ögonen.

– Allt blir fel för mig hela tiden, säger han. Det enda som inte är fel är att älska Amina, och henne fick jag inte gifta mig med. Han hade problem i grundskolan och trivdes inte när han gick på byggprogrammet i gymnasiet. Nu är han arbetslös, och han har just fått en familj att försörja.

– Visst, jag jobbar lite ihop med en kompis, men det är inget riktigt arbete. Hur blir det med framtiden? Hur ska jag och Sara klara oss? Han drömmer om Amina varje dag och gör sig ärenden för att få träffa henne så ofta som möjligt.

– Jag lever med fel kvinna, säger han. Jag tänker jämt på Aminas vackra hår och på hennes bruna hud, och i mitt hjärta är jag otrogen med henne. Men det är Sara jag går hem till. Jag äter och sover, och så går jag ut igen. Det känns fel, både mot Sara och mot mig själv. Sara verkar för sin del ha lärt sig att älska Ahmed, det är i alla fall så han uppfattar saken.

– I början var hon ganska kall mot mig, men när hon kom hit till Sverige och såg vår nya lägenhet och blev gravid – då mjuknade hennes ögon, och hon blev mer och mer kärleksfull. Och nu är vi förstås glada över vår son. Men han binder mig vid Sara för all framtid, och jag kan inte älska henne … Hon ser bra ut, hon är okej, men det är något som saknas. Jag försöker vara varm mot henne och göra som hon vill så att hon inte märker något. Men jag kan inte ge henne kärlek.Han liknar den fullständiga lyckan vid ett glas bräddfyllt av vatten.

– Mitt glas är nästan tomt. Han berättar att Sara har givit honom tillstånd att träffa andra kvinnor tills han är tjugofem år – men sedan måste han vara henne trogen.

– Jag är bara otrogen i mina drömmar, säger han. Jag fyller tjugoett år snart, och jag känner att jag måste vänta i fyra år till innan jag skiljer mig från Sara – men då lämnar jag henne. Visst, mina föräldrar och mina släktingar blir upprörda, det blir en massa bråk. Men det struntar jag i. Det är mitt liv, och de tvingade mig att leva med fel kvinna. De får skylla sig själva!

Före resan till Irak var Ahmed aningslös anhängare av de hedersnormer som alltid hade styrt hans föräldrar och släktingar. För honom var det självklart att hans systrar var hemma om kvällarna och städade och lagade mat och tog hand om småsyskonen, medan han själv blev uppassad och levde i frihet. Systrarna skulle bevakas och kontrolleras så att de bevarade oskulden tills de gifte sig, medan han själv kunde ha sex utom äktenskapet hur ofta han ville utan att få dåligt rykte. Han ifrågasatte inte heller föräldrarnas rätt att arrangera sina barns äktenskap, och han protesterade inte när de hävdade åsikten att ungdomar ska gifta sig med någon som har samma etniska bakgrund och helst samma religion.

– Det är ju så där det ska vara enligt den arabiska traditionen, säger han. Jag har fått lära mig att det är väldigt viktigt att hålla kvar skillnaden mellan killar och tjejer. Jag vaktade mina systrar så att de inte låg med någon kille, och jag tyckte att alla tjejer som knullar innan de gifter sig är dåliga tjejer. Men så tycker jag inte längre – jag har ändrat mig. Efter bröllopet i Irak har jag börjat tänka själv. Numera anser Ahmed att tonårsflickor måste få leva sitt eget liv och ha samma möjligheter som tonårspojkar – det är så han vill uppfostra sina barn.

– Jag säger emot pappa när han tjatar om att mina systrar måste hålla på sig. ”De ska vara fria, de får göra som de vill”, säger jag. Och jag tycker inte längre att svenska tjejer är horor. Det ska vara demokrati mellan könen – jag har blivit svenne! säger han och spricker upp i ett flin. Men så blir han allvarlig igen.

– Jag är seriös när jag säger att jag inte gillar hedersreglerna längre. Nu vet jag att det inte bara är tjejerna som blir instängda och kontrollerade – vi killar blir också pressade och manipulerade. Det tänkte jag aldrig på innan de tvingade mig att gifta mig med Sara.

Ahmed har just blivit pappa. ”Jag är förstås glad över min son, men jag är inte lycklig med hans mamma. Hon är min kusin, och vi blev tvingade att gifta oss”, berättar han.

Sommaren 2008 förenades artonåriga Sara och nittonårige Ahmed i äktenskap inför över fyra hundra högtidsklädda gäster. Borden var smyckade och maten utsökt, föräldrarna var glada och släktingarna uppsluppna – men brudgummen hade ont i magen.

– Jag kände mig som en svikare, berättar han. Jag ville verkligen inte gifta mig med Sara, för jag älskade en annan. Ändå gjorde jag det.

Ahmed, Sara och Amina har egentligen andra namn.

Pela Atroshi – mördad 24 juni 1999

Pela Atroshi blev nitton år. Hon bodde i Stockholmsförorten Farsta där hon gick i gymnasiet. Sommaren 1999 följde hon med till familjens hemort i irakiska Kurdistan. Det var som försoning sedan hon rymt från familjens strikta regler och bott hos en kamrat.

Pela hade också haft en pojkvän och fadern och hans bröder hade haft diskussioner om Pelas livsstil och att hon vanärade familjen. Pela sökte förlåtelse och lovade att gifta sig med den man som familjen valde. Hon följde med till hemstaden Dohuk. Sommarlovet, förväntningarna och mötet med farbröderna byttes till ett skräckscenario. Pela sköts till döds inför sin yngre syster Breen – som lyckades slå larm till svenska myndigheter. Systern fick hjälp att ta sig tillbaka Sverige. När de två farbröderna återvände till Stockholm greps de, lagfördes och avtjänar livstids fängelsestaff för mordet. Pelas far är kvar i Irak och är ostraffad trots att han erkänt sin inblandning i mordet. På Shakhki gravplats i nordvästa Dohuk vilar Pela i en namnlös grav där hon begravdes samma dag hon mördades.

Samir dömdes för det brutala mordet på sin styvmamma för 30 år sedan. Men nu frias Samir Sabri. 

Det var en försommarmorgon 1986 som Samir Sabri ringde SOS Alarm och berättade att han just hade mördat sin styvmamma. Han, som då var 15 år, tog på sig skulden för det fasansfulla knivmordet han just sett sin pappa begå i lägenheten i Tensta.

– Att se sin far döda en person som man älskar och samtidigt ta på sig skulden för det, och att tänka att ”jag kunde ha förhindrat det om jag hade berättat det för polisen, då skulle hon ha levt”, och då känna att ”jag är delaktig i det här”, säger Samir Sabri.

Han vågade inte säga emot pappan, för om han inte lydde, hotade pappan med att döda både Samir och hans lillebror.

Blev kriminell

Samir Sabri dömdes till sluten psykiatrisk vård – men 1,5 år senare tog han tillbaka sitt erkännande. När det inte ledde till ett frikännande bestämde han sig för att hämnas på samhället. Han inledde en 20 år lång kriminell bana som kantades av droger och värdetransportrån.

Polisen prioriterade ett annat brått

Mordutredningen lades ner efter bara några veckor. Och när domen kom så bestod den av bara fem sidor. Enligt uppgifter var det en oerfaren brottsutredare som fick ärendet på sitt mord.

Den viktigaste förklaringen är att statsminister Olof Palme hade mördats bara tre månader tidigare. Något som troligtvis påverkade utredningen av mordet i Tensta. Det säger den numera pensionerade polischefen Eric Rönnegård, till Aftonbladet. Han menar att den blev lidande på grund av att alla tillgängliga resurser då lades på det högprioriterade mordet.

– Det var väldigt mycket rutiner som inte följdes då, det var rena vilda västern hos polisen i Stockholm, säger Eric Rönnegård till tidningen.

Tack vare nya avgörande uppgifter om blodspåren som Aftonbladet lyckades gräva fram, kastades ett nytt ljus över fallet. I april 2016 beviljades resningsansökan.

Och så i december kom Svea hovrätts dom – Samir Sabri frikändes.

 Jobbar med ungdomar

Idag jobbar Samir Sabri med utsatta ungdomar som bland annat har ett kriminellt förflutet.

– Jag kan möta dem på samma nivå, jag vet vad de går igenom. Många är påtända då de inte vågar känna sin smärta men då brukar jag säga att det första steget är att bli drogfri. Sedan gäller det att tro på att man kan göra en förändring, se på mig, jag har gjort det.

 I Landskrona dömdes i tingsrätten en 17-årig pojke för hedersmordet på hans 19-åriga storasyster Maria till åtta års fängelse men hovrätten sänkte straffet till fyra års sluten ungdomsvård.

Det är den mördade flickans halvsyster som genom sin advokat, Elisabeth Massi Fritz, kräver att Högsta domstolen fastställer det straff tingsrätten dömde ut. Hedersrelaterat våld begränsar många ungas liv i Sverige. Det är ett samhällsproblem vi talar alldeles för lite om. Efter mordet på Fadime Sahindal 2002 har myndigheterna gjort framsteg. Det förebyggande arbetet är bättre och kunskapen hos bland annat skolor, sociala myndigheter och polis är större. Men det räcker inte, inte på långa vägar. Maria kidnappades från Sverige när hon var elva år och blev tvångsgift i irakiska Kurdistan när hon var 15. Men hon lyckades fly tillbaka till Sverige. Väl hemma blev hon förföljd, och fick flytta mellan olika anhöriga.

Stödet från svenska myndigheter framstår genomgående som otillräckligt. Bland annat ordnades inte skyddat boende åt henne trots att det diskuterades i ett par år. Mordet på Maria är ännu ett i raden där Sverige svikit de allra mest utsatta och hjälplösa i vårt land. Det är helt oacceptabelt att detta får fortsätta. Att hovrätten halverade straffet framstår som djupt provocerande. Lunds tingsrätt bedömde straffvärdet till livstids fängelse och sänkte sedan till åtta år på grund av gärningsmannens låga ålder. Hovrättens dom framstår som helt ur fas med det allmänna rättsmedvetandet. Det vore bra om Högsta domstolen tog upp fallet.

Hedersrelaterat våld och förtryck

Hedersrelaterat våld och förtryck förekommer i starkt patriarkala och hierarkiska gemenskaper. Främst är det flickor och unga kvinnor som drabbas, men även pojkar och unga män. I grupper med dessa normer gäller ett utvidgat familjesystem och individen ses i första hand som familjemedlem och i andra hand som egen person. Flickor/kvinnor tvingas underordna sig de riktlinjer som sätts av hennes pappa och släktingar. Mannen ses som överordnad kvinnan och även bland barnen har pojkar större fri- och rättigheter än flickor. Vid hedersrelaterat våld skuldbeläggs flickan och utsätts för en stark kollektiv kontroll. Om hon anses ha brutit mot en gällande norm ses det nödvändigt att bestraffa henne, fysiskt eller socialt. Personen/personerna som utför straffet uppmuntras till detta av övriga medlemmar i den utvidgade familjen. Det är inte heller ovanligt att kvinnor inom familjen deltar i förtrycket mot flickan som bestraffas i syfte att upprätthålla familjens heder. Att utsätta någon för hedersrelaterat våld är precis som våld i nära relationer ett brott och straffbart enligt svensk lag. Hedersrelaterat våld och förtryck bryter även mot FN:s förordning om mänskliga rättigheter, kvinno- och barnkonventionen. Hedersrelaterat våld har många likheter med våld i nära relationer generellt, men våldet och att bryta upp ifrån det skiljer sig ändå åt.

Här kan du läsa mer om hedersrelaterat våld

Kvinnojouren Somaya  arbetar med mäns våld mot  kvinnor och hedersrelaterat förtryck:  www.somaya.se

Glöm aldrig Pela och Fadime:  www.pelafadime.se

Hedersrelaterat förtryck och våld:  www.hedersfortryck.se

Män mot hedersrelaterat våld och förtryck:   www.mmhf.se

Terrafem telefonjour på 35 olika språk: 020 – 52 10 10

Hedersrelaterat våld p.g.a. sexuell läggning:  www.homo.se – www.rfsl.se – www.heder.nu

Sharaf hjältar arbetar för att motverka hedersvåld:  www.elektra.nu

Det är januari 2002 i förorten Bergsjön i Göteborg. En samhällskunskapslärare berättar om flickan Fadime som blivit mördad av sin far för att hon vägrade leva sitt liv som släkten ville. I klassrummet sitter Farman Sediq, då 15 år. – Vi killar nästan flinade mot varandra. Det är rätt åt henne. Hon fick inte ha pojkvän, varför gjorde hon det? Hon borde lyssnat på sina föräldrar. Idag har Farman brutit med hederskulturen och jobbar mot hedersförtyck. Vändningen kom när han blev kär i en tjej som blev kontrollerad av sin bror, på precis det sätt han själv kontrollerade sin storasyster. ”Jag är fortfarande Farman, kurd från Irak. Men jag spionerar inte längre på mina systrar. Både killar och tjejer måste få uppleva kärlek och vara fria att bestämma över sitt eget liv”, säger Farman Sediq. Farman Sediq vaktade sina systrars oskuld och ansåg att de flickor han själv hade sex med var horor. Men så blev han kär på allvar – och förälskelsen ledde till att tjejen blev misshandlad av sin bror. ”Plötsligt såg jag mig själv med nya ögon”, säger Farman. ”Sonen är fåraherden, döttrarna är fåren.” Ungefär så lyder ett kurdiskt ordspråk som Farman Sediqs släktingar ofta citerade under hans uppväxt. – När jag var tonåring var det fullständigt självklart för mig att kontrollera mina systrar. De skulle vara rena, det var det viktigaste av allt. Om de hade fått dåligt rykte som lösaktiga slampor hade de dragit skam över hela släkten. Farmans eget anseende stod också på spel. Han bodde med sina föräldrar och sina två systrar i en trea i förorten Bergsjön utanför Göteborg, och han var livrädd för att inte platsa som en ”riktig man” bland ynglingarna som hängde på Komettorget om kvällarna. – Mina kompisar ringde mig direkt om de såg min storasyster prata med en kille. De hade kallat mig hallick och förrädare om jag hade låtit henne vara i fred. Alla i gänget hade tjugo ögon och tjugo öron; ingens syster kunde komma undan. – Vi kände grupptrycket och höll hårdare på hedersreglerna än vad våra egna föräldrar gjorde. Det var väl så vi hävdade vår identitet. ”Svenskarna har ingen skam i kroppen”, sade vi ofta till varandra. Kyskhetsreglerna gällde bara för flickor; Farman och hans kompisar kunde festa och ragga utan att riskera sitt eget eller familjens goda rykte. Och de saknade respekt för flickorna de hade sex med. – Vi kallade dem horor. Jag kunde vara ihop med en tjej i flera månader, men inte för en sekund kunde jag tänka mig att gifta mig med henne. Nej, det skulle vara en ren flicka som höll på sig och som kom från en kurdisk familj. Redan som liten pojke kände sig Farman mer värd än sina systrar. Pappans släktingar blev missnöjda när familjens första barn visade sig vara en flicka; hon kunde ju inte föra klanens namn vidare. Desto gladare blev de när Farman föddes. Året var 1986, och det var oljestaden Kirkuk i irakiska Kurdistan som hörde hans första skrik. – Alla var stoltare över pojkarna än över flickorna. Mina fastrar gav mig pengar, och min farmor kom med presenter och godis. Jag fick alltid mer än vad mina systrar fick, och jag kände mig vik­tigare. Snötäckta fält och granar klädda i ljus och glitter var det första han såg av Sverige genom flygplansfönstret. Familjen hade flytt undan Saddamregimens terror mot kurderna i norra Irak, och bara ett par veckor återstod av 1900-talet när de flyttade in i lägenheten i Bergsjön. – Jag var tretton år, och jag blev chockad när jag såg en pojke och en flicka kyssa varandra på gatan – sånt hade aldrig förekommit i Kirkuk! ”Svenskarna är inte som vi”, sade pappa. ”De låter sina döttrar göra vad som helst, de vet inte hur man stavar till ordet heder!” Föräldrarna gick på svenskkurs, men de umgicks bara inom den kurdiska kolonin i Bergsjön. Så var det i flera år, och sju vintrar skulle passera innan Farmans pappa fick ett jobb. De var inte särskilt religiösa, men omgivna som de var av en främmande och i deras ögon hållningslös kultur höll de hårdare än någonsin på de traditionella regler för flickor respektive pojkar som de själva hade växt upp med. – Mina systrar skulle byggas till fina flickor, de fick absolut inte umgås med pojkar. Men när jag träffade tjejer var pappa snarast stolt, berättar Farman. Han tog uppgiften att vakta sina systrars oskuld på största allvar, och han krävde av sina vänner att de gjorde likadant. – Vi mobbade skolkompisar som lät bli att ingripa när deras systrar var ute på kvällarna och umgicks med män. Och vi utpressade en kille som träffade en kurdisk tjej i hemlighet. ”Bjud oss på McDonald’s, annars pratar vi med hennes bröder!” sade vi. Han blev livrädd och betalade våra hamburgare och våra cigarretter i flera månader. I januari 2002 utlyste lärarna i Farmans skola en tyst minut för Fadime Sahindal som just hade mördats av sin pappa. Då tittade Farman och hans kompisar på varandra och tänkte: ”Ska vi stå tysta för en hora? Pappan gjorde ju rätt!” Farman lånade sin storasysters mobil en dag, och plötsligt kom ett sms. Han öppnade och läste: ”Hej, hur mår du? Hoppas att allt är bra. Kram.” – Jag slog numret och hörde en killes röst. Sen gick jag direkt till mamma och berättade. Det blev stort förhör med min syster. ”Vi är bara kompisar!” grät hon. Men mamma och pappa hade genast börjat fantisera om att hon hade förlorat sin oskuld. ”Har ni haft sex? Har ni haft sex?” skrek mamma. Systern hävdade envist att hon var oskyldig, men föräldrarna tog ifrån henne mobilen och tvingade henne att vara hemma från skolan. – De sade åt mig att leta rätt på killen, och några dagar senare tog jag flera kompisar med mig och trängde upp honom mot en vägg. ”Jag dödar dig om du kommer nära min syster igen!” sade jag. ”Men jag svär vid Gud att vi bara är vänner!” svarade han. ”Bryt kontakten nu!” sade jag. ”Okej, okej!” svarade han. Och kontakten bröts. Under det följande halvåret var den 18-åriga systern satt under konstant bevakning. – Pappa ville förhindra framtida problem genom att gifta bort henne med en kurdisk man som hans kusin i Tyskland hade föreslagit. Men mamma mjuknade i sista sekunden. ”Vi ger henne en chans till”, sade hon. Farmans syster var alltså nära att bli tvångsgift på grund av hans ingripande, och de hårda restriktioner hon sedan levde under gjorde henne djupt deprimerad. Detta fick Farman att börja tänka. – Men det var kärleken som gjorde att jag till sist bröt med den onda delen av hederskulturen, berättar han. Jag träffade en arabisk tjej på internet, och vi chattade i timmar. Till sist fick jag hennes telefonnummer, och vi snackade om allt, dygnet runt … Det var fantastiskt! De träffades några gånger – i största hemlighet, för hon hade våld att vänta om hennes föräldrar fick veta. Kärleken växte, men Farman kände allt starkare att smusslandet var ovärdigt och absurt. – Hennes bror avslöjades oss en kväll när vi pratade i telefon. Jag hörde i luren hur han misshandlade henne, och hon skrek och grät … Det var sjukt jobbigt – men han gjorde ju bara vad jag förväntades göra mot mina systrar! Några veckor senare blev flickan misshandlad igen på grund av ett mejl från Farman, och när han fick höra att deras platoniska kärleksrelation hade fått hennes mamma att förbereda ett tvångsgifte med en av hennes kusiner – då insåg han att han var tvungen att avbryta förhållandet. – Det gjorde ont, säger han långsamt. Jag hade lovat henne att vara med när hon tog studenten, och jag gick dit och beundrade henne på avstånd. Det var sista gången jag såg henne … Jag kände att jag hade fått nog av den omänskliga och brutala mansroll jag hade växt upp med. Jag ville inte vara en förtryckare längre. Numera arbetar Farman för Sharaf hjältar, en organisation som bekämpar de delar av hederskulturen som strider mot de mänskliga rättigheterna. Han håller föredrag i skolor och på arbetsplatser och leder kurser för både killar och tjejer. Han försöker påverka sina föräldrar också. – När de äntligen fick jobb började de förändras. Nu förstår de att mina systrar måste få leva livet så som de själva vill. Och pappa har kommit och lyssnat när jag har hållit föredrag. Han säger att jag gör ett bra jobb.